Linshistoria med kokosmjölk

Var går gränsen mellan gryta och soppa? Jag har ingen aning. Är det soppa om man måste äta med sked? I så fall är det här en soppa, tror jag. Nåväl, du behöver följande till två portioner (fast det går nog att äta som gryta med t ex ris och då tror jag det räcker till fyra portioner):

• 2 dl gröna linser
• 1 gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• En skvätt olja
• 1 chilifrukt
• 4 tomater (om det finns fina, söta, annars är det nog bäst att ta konserverade tomater av god kvalitet)
• En gnutta socker
• 250 ml kokosmjölk
• Varför inte lite ananas?
• Grönsaksbuljong eller -fond
• Kryddor, typ chili, spiskummin, curry. Kanske funkar det med lite finhackad färsk koriander? Jag har inte provat.
• Salt, peppar
• Cashewnötter till servering

Gör så här:

1. Koka linserna enligt anvisningarna på förpackningen.
2. Hacka lök, vitlök och chili fint. Fräs i olja i kastrull tills det blir mjukt men utan att det tar färg.
3. Krydda (rätt rejält, tycker jag).
4. Hacka tomaterna fint. Häll i tomater, gnutta socker, kokosmjölk och grönsaksbuljong eller -fond. Låt puttra ett tag.
5. Finhacka lite ananas och släng i också, det blir fint. (Hade det här varit en pizzeria hade det nu blivit linsgryta Hawaii.)
6. Häll i linserna.
7. Smaka av med salt och peppar. Servera med lite cashewnötter.

Anonyma matsnobbar

Hej, jag är vegmongot och jag är matsnobb.

Jag försöker förhålla mig till att medmänniskor utan urskiljning beställer "en öl" utan att ens titta vad det finns för utbud eller nyfiket vilja prova något nytt. Medmänniskor som som med stor behållning äter halvfabrikat och har skafferiet fullt av Eldorados produkter. Medmänniskor som förvånat tittar på sådana som mig när vi jublar över att sparrissäsongen är här, som rynkar på näsan när vi analyserar och diskuterar vinet vi har i våra glas, som suckar när vi väljer råvaror med kärlek och omsorg.

En gång råkade jag ut för att en tjej tog med sig en flaska Åkesson Amadeus till en kväll i bubblets tecken. Med tanke på bilden kanske du tror att jag tycker det enda rätta är att köpa champagne, köpa dyrt, köpa status? Det tycker jag inte, jag tycker man kan välja något som smakar gott och inte lämnar en sur eftersmak - bokstavligt och bildligt.

Behöver vi en stödgrupp för att klara oss i samhället?

Restaurangbesök: Ottomania

Adress: Aschebergsgatan 23, Göteborg

Telefonnummer: 031-20 40 00
Webb: http://www.ottomania.se/

Mat och dryck

På Ottomania äter man turkiskt, om någon har missat det. Medan vi väntade på maten fick vi rykande färskt bröd och en jättegod olivröra. I förrättsmenyn fanns det flera både kalla och varma vegetariska rätter. Jag fastnade för en röra på gröna bönor med olivolja, citron och lök och förväntade mig något lent, mjukt, grönt men fick en stabbig, grå klump. Ingen höjdare. Endast en huvudrätt var vegetarisk: en grönsaksgryta med aubergine- och ostcreme. Betydligt bättre, även om det var lite overkill att servera med både ris och stekt potatis. Vi orkade ingen dessert men beställde in turkiskt kaffe som serverades i vackra koppar med en liten turkish delight. Vinlistan såg helt ok ut även om jag klantade mig och beställde in ett Sauvignon Bland/Semillon som tyvärr var ekat. Inte alls någon personlig favorit men jag har mig själv att skylla. Det fanns även en del öl och alkoholfria alternativ att välja på.

Service

Jag nämnde i mitt förra inlägg att bemötandet vid bordsbokningen inte var så proffsigt. Servitrisen var velig och sa att det inte fanns några lediga bord, att hon inte kunde ta fler bokningar eftersom det då inte fanns några lediga bord till drop-in. Eh? Garanterad inkomst i form av betalande gäster jämfört med att spara bord till en gäst som kanske kommer? Märkligt. Hur som helst, det fanns tydligen ett bord och under restaurangbesöket fanns det inget att klaga på. Servicen var korrekt och väldigt uppmärksam men lite opersonlig.

Stämning
Lokalen är elegant med stora fönsterpartier och färska snittblommor som lättar upp det som annars skulle kunna bli pråligt. Matsalen var full till sista stol och här finns ett problem: ljudnivån. Den avskalade lokalen behöver något som dämpar alla glada samtal, kanske ljuddämpning under borden? Baren är snygg och mysig och jag skulle nog kunna tänka mig att ta ett glas vin där någon gång.

För att sammanfatta: Ottomania kändes som ett välkommet tillskott till Göteborgs restaurangliv. Lokalen är ambitions och vacker men köket skulle behöva skärpa till sig en aning för att konceptet ska hänga ihop. Och konceptet gillar jag!

Ottomania mania?

Ska äta på hyfsat nyöppnade Ottomania ikväll. Stället är snyggt, bemötandet vid bordsbokning var det inte. Spännande att se hur helhetsupplevelsen blir. Jag återkommer!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bloggtips: Den Bruna Maten

http://www.denbrunamaten.se/

"Två samlingar receptkort från 70-talet, en grupp orädda matlagningsamatörer och alla möjliga nyanser av brunt."

Det här kan vara världens konstigaste matblogg. Jag har kollat in den ett tag, efter fnissiga tips från en kollega, och tycker den är smått genial och lite läskig. Man får inte direkt någon matlagningsinspiration men en viss obehagskänsla i kroppen och ett gott skratt :-)

Logik i matvarubutiken

Olivolja och balsamvinäger står vid oljan och vinägern. Risvinäger och sesamolja står på hyllan för "världens mat". Hyllan som hyser så annorlunda matvaror som kokosmjölk. Skulle vi bli helt perplexa om sesamoljan plötsligt stod vid resten av oljan och kokosmjölken vid resten av konserverna?

Att resa som vegetarian - Spanien

Så här års när många planerar sin semester och bokar resor började jag fundera på vilka resmål jag har uppskattat mest och varför. Mat och dryck är en av de viktigaste delarna i min bok. Hur är det att resa som vegetarian då? Blir man mätt eller tvingas man leva på bröd och lokalt öl under hela resan? Blir man förstådd eller när man beställer in en vegburgare eller får man in en potatis, som min gode vän Daniel fick härom veckan? Jag tänkte att vi börjar reda ut förhållandena i Spanien.

I somras tillbringade jag några dagar i Barcelona, fortsatte med bil mot Baskien för besök i Bilbao och San Sebastian och avslutade tillbaka i Katalonien i den lilla byn Gratallops i hjärtat av vinområdet Priorat. Innan dess hade jag varit i Spanien en gång, någonstans på solkusten med klassen innan studenten. Det var inte maten som lämnade några bestående minnen den resan, om man säger så :-)

Generellt upplevde jag tyvärr Spanien som en besvikelse när det gäller vegetarisk mat, inte alls som andra medelhavsländer. Det var oinspirerande, oupplyst och slarvigt på många ställen. Ibland rent av svårt att hitta något att äta, särskilt längs turistråken - konstigt nog? Ännu en anledning att sky dem som pesten alltså... Ibland glimrade det dock till: i Michelinstjärnbeströdda San Sebastian, på det lilla bedårande hotellet i Gratallops och på finkrog i Barcelona åt jag fantastiskt. Fina ställen med fina råvaror och duktiga kockar är det visst som gäller. Den enda som klagar är plånboken. Är maten för tråkig får man väl i värsta fall hålla sig till cava eller ett mustigt glas rött från Priorat. Och värre kan man ju ha det.

Om tiden som sprang iväg. Och ratatouille.

Plötsligt händer det. Inte bara att man hittar mogen mango i matvarubutiken utan även att man plötsligt hittar den mogna sidan av sig själv och tar tag i saker i sitt liv man borde ha tagit tag i för länge sedan. Det är omvälvande och befriande och innebär att man prioriterar bort bloggandet ett tag. Och rätt vad det är känner man för att blogga om ratatouille. Ratatouille är en provençalsk maträtt och finns nog i lika många versioner som sydfranska familjer. Jag tycker det smakar fantastisk i all sin enkelhet och hemligheten är tid. Tid att koka ihop och tid att liksom vila till sig. Här kommer min version.

Du behöver, till åtminstone 4-6 portioner (beroende på hungernivå och tillbehör):

• 2-3 stora vitlöksklyftor
• Olivolja
• 2 aubergine
• 2 zucchini
• 1 grön paprika
• 500 g krossade tomater
• 2 dl vitt vin kanske?
• Lite grönsaksfond
• Chilipulver och/eller -flakes
• Salt, peppar
• Färska örter, t ex oregano och timjan
• Citronsaft

Gör så här:

1. Hacka vitlöken. Fräs den i olivoljan utan att låta den ta färg.
2. Skär aubergine, zucchini och paprika i bitar. Lägg i grytan.
3. Tillsätt tomater, vin, fond, chili, salt och peppar.
4. Låt puttra på svag värme ett bra tag. Jag hann äta kvällsmat, titta på ett avsnitt Private Practice, prata i telefon och vika tvätt under tiden så två timmar kommer man lätt upp i. Det är bara bra!
5. Tillsätt färska örter. Smaka av med salt och citronsaft (och eventuellt en nypa socker). Låt helst vila till nästa dag och servera med t ex grönsallad och en bit god baguette, eller varför inte pasta, bulgur eller bönsallad.